För det första så kan man inte vara så kräsen som nyutbildad. Det gäller att testa på det ena och det andra. Det är svårt att veta vad som passar just en själv om man inte testar på. Jag är inte en sån som vill jobba på samma ställe i 30 år. Gällande jobb är jag flexibel. Det tycker jag att man skall vara som lärare.
För det andra är jag inte klasslärare. Det är inte heller riktigt min grej. Jag är inte sådär hyperhurtig som klasslärare är. Jag är slöjdlärare. Då är man lite mera seg och eftertänksam. Jag är nog mera lämpad till att jobba med lite äldre elever, från klass 8 och uppåt.
För det tredje tycker jag att alla kvinnor som önskar sig en familj och barn och inte har erfarenhet av barn borde pröva på att jobba på daghem. Det är oerhört allmänbildande. Att jobba med barn är lätt. Okej, man bör ha tålamod, uthållighet, fantasi osv. Men i grund och botten så är det ganska lätt. Du behöver ingen ingenjörsexamen men du behöver erfarenhet. Det är just det man får på dagis. Jag har lärt mig allt vad jag kan om barn just genom att jobba på dagis. Jag kan ju inte påstå att jag lärde mig nåt om barn på PF. Åtminstone inte praktiskt.
Eftersom jag har jobbat som ambulerande barnskötare så har jag hunnit jobba på många olika daghem. En gång räknade jag till 12 olika. men i dagsläget är det antagligen fler. Alla daghem är olika. Alla skötare och övrig personal har olika sätt och hanterar alla olika situationer på sitt eget vis.
Jag hade ett häfte där jag antecknade positiva saker jag lärde mig. Sådant som jag kunde ha nytta av i framtiden. Jag skrev även ner sånger, ramsor och skissade ner olika typer av pyssel vi gjorde. Eftersom alla daghem gjorde olika aktiviteter och pyssel så blev det en hel del. Jag har haft mycket nytta av mina pysseltips och spridit dem från ett daghem till ett annat.
När jag nu själv fått barn har jag börjat tänka tillbaka på dagistiden. Vad var det egentligen som jag skulle komma ihåg? Hur gjorde jag i olika situationer? Det är dags att implementera alla de där goda knepen som jag lärde mig då. För det första lärde jag mig att byta blöjor och tvätta barn i baken. Det är allmänbildning. Det måste alla kunna! Sen var det alla sångerna, matrutinerna och sovrutinerna.
Sovandet ja.. lilltjejen har börjat vrida sig och vända sig hundra gånger innan hon somnar.
Så kom jag plötsligt på att jag brukar vara en hejare på att få barn att sova. Det var ju det jag var bäst på. Kanske för att jag hade ett oändligt tålamod. Nån sa att det berodde på att jag inte hade egna barn då ännu. Men hur gjorde jag?
Ikväll drog jag mig till minnes en liten kille på under 1 år som jag brukar natta på en småbarnsavdelning. Han var väldigt rörlig, just så som småbarn är. Personalen sa att den pojken behövde en speciell nattningsmetod. Man måste hålla fast honom för att han skall somna. Jag tyckte det lät märkligt och undrade om inte det har motsatt effekt. Men jag höll fast honom i ett stadigt grepp, med båda armarna och lade mitt ena ben över hans ben, för att låsa benrörelserna, och låg så bredvid honom. Han skrek och skrek. Han skrek i samma tonläge ända tills det var tyst. Jag blev förskräckt och tänkte att nu dog han väl av utmattning. Men nej, han somnade. Från det högljudda skriket till en abrupt tystnad. Samma procedur varje middagsvila på dagiset. Vi var tvugna att hålla om honom och hålla honom stilla för att han skulle lugna sig och kunna somna.
Vad lärde jag mig av detta? Jo, att det gäller att ha tålamod, våga uthärda skriket, inte ge upp, upprepa proceduren dagligen då det gäller barns vila. Då pojken väl somnat sov han gott hela middagsvilan.
Jag testade samma metod på min tjej ikväll. Hon vred och vände sig, gnuggade ögonen och rev mig i håret. Hon kom inte till ro trots att jag låg bredvid henne. Så jag lade armen över henne och höll om henne så att hon inte kunde vrida och vända sig fram och tillbaka. Vilken succé, hon somnade efter nån minut bara! Tack lilla killen, på dagiset för länge sen, för att jag fick öva mig på att natta dig. Nu kan jag natta min lilla tjej med hjälp av de knep som jag lärde mig på mitt lågavlönade lågstatusjobb.
Barnskötarjobb är alldeles för underskattat och underbetalt. Tänk vilket jättejobb alla duktiga barnskötare gör varje dag genom att sköta om det mest dyrbara vi har, våra barn. Så nästa gång du ser en lärare som "bara" jobbar på dagis. Utan att nedvärdera, tänk positivt. Det är roligt att jobba med barn. Det är därför man gör det. Vi jobbar inte för lönens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar