header

header

måndag 24 december 2012

En annorlunda julafton

Min dotter väckte mig i morse vid 6-tiden. Jag ville somna om men gav med mig kl.7 och steg upp. Då bara fick jag en stark längtan av att åka till min farmor på ålderdomshemmet. Hon hade blivit dålig på torsdag och orkade inte äta själv. Jag kände att det är ju ändå julafton och jag har inga planer för förmiddagen så jag kan likaväl göra någon nytta och mata farmor som behövde hjälp.
Farmor åt upp all sin välling med en tablett på varje sked. Jag tänkte att alla dessa tabletter, blir man verkligen friskare av det? Farmor var trött. Det märkte jag. Visst har hon blivit tröttare med åren. Men det gick åt rätt håll tyckte personalen. Jag lämnade henne att få sova efter frukosten. Jag tänkte på att säga att jag kommer imorgon också, men så gjorde jag inte det. För på nåt vis så var det som om jag tänkte att vi ser hur det blir imorgon.
Jag åkte till kyrkogården och tände några ljus. Jag funderade på varför jag inte gör det varje julafton. Varför blir det inte av? Varför glöms det bort så lätt?
Min farbror besökte farmor vid lunch och min mamma vid middagen. Några skedar mat åt hon och sen blev det tyst. Hon dog i min mammas armar på själva julafton.

Då jag tänker tillbaka så känns det som om jag känt det på mig en längre tid. Jag har planerat in allt möjligt program innan julafton och inte på just den dagen. Det är som om vi i år firat julen innan julafton. Jag och min dotter besökte farmor på onsdagen och gav henne julklappar då. Julblommorna hade hon hunnit få av de flesta redan. Så farmor hann fira sin sista jul innan julafton.
Det känns bra att vi hann med allt detta. Hon hann se min dotter en sista gång och jag hann träffa henne imorse. Det var som om det skulle vara förutbestämt. Visst tror jag att det är så också.

Julafton fick en annan vändning och också en annan betydelse. Jag tror nu att jag kommer att besöka kyrkogården på julafton framöver. Just för att hedra min farmor. Jag kommer alltid att minnas att min farmor dog på julafton. Jag var så liten då min morfar dog och min mormor och farfar har jag aldrig sett. Så datum när de gått bort kommer jag inte ihåg. Det var inte heller i samband med någon högtid.

Visst känns det tomt och sorgset att farmor är borta men å andra sidan har jag sett hur trött hon varit de senaste åren. Hon fick sin första stroke år 2000 och har envist kämpat sedan dess. För envis det har hon varit. Hon har alltid velat klara sig själv och sällan bett om hjälp. Hon har varit en riktig "krutgumma" och jag tvivlar på att jag själv kommer att leva så länge som hon gjort. Hon blev 88 år gammal.

Vila i frid kära farmor

fredag 21 december 2012

Med önskan om en fridfull jul

Igår hämtade vi hem dotterns gudmor (från Helsingfors) som kom med tåget. Tyvärr blev det buss från Seinäjoki p.g.a ett försenat tåg. Dottern var så nöjd och glad och pratade och pekade. Franska och hamburgare åt hon på McDonalds för första gången. Tidigare har hon inte velat ha franska. Dock har influensa invanderat huset. Både mormor, morfar och dotter har hosta. En tand har kommit fram som antagligen orsakat det försämrade immunförsvaret.
Så vi har börjat julfirandet med att öppna lite klappar och se på "Twilight", vilket jag tidigare inte sett.
Gudmor stannar här tills dan före dan. Vi hinner göra julgodis och sjunga julsånger i kyrkan ikväll. Så vi får verkligen fira jul tillsammans i år, vilket vi senast gjorde år 2007 tror jag. Då var jag i Helsingfors under mellandagarna.
Julskinka, ärtor och potatis står på menyn till kvällen. Förhoppningsvis skall tjejen äta nåt av det också. Hittills i dag har hon bara ätit två halva glassar och druckit mjölk. Men jag är tacksam över att vi iallafall inte har magsjuka, som många andra drabbats av.
Jag och min familj önskar alla bloggläsare


GOD JUL
&
 GOTT NYTT ÅR

fredag 7 december 2012

En sån dag . . .

Igår steg vi upp 9.30 så det blev ingen dagsvila för min dotter då. Hon somnade 19.15 igår kväll. Vaknade och grät kl.23. Det var vått i sängen så blöjan hade läckt.
Ny fräsch blöja och vi somnade alla. Jag sover lite oroligt då jag inte varit ute i friska luften. Det hade jag inte tid med igår. Sen kan hon ligga med huvudet på pappa och fötterna på mamma och sparka. 
Vi vaknade vid kl.7 imorse. Jag vaknade nog antagligen redan vid kl.6. Jag var trött men min dotter rätt utvilad som ändå sovit över 11 timmar inatt.
Efter frukostgröt med Mamma Mu och Julkalendern fick jag tydligen energi och beslöt att vi skall baka tillsammans. Vi började med scones. Det gick väl rätt bra bortsett från att hon skulle kleta på allt och äta på degen. Hon fick hälla mjöl med halvdecimått. Det var roligt.
Men nog är det konstigt. Vid matlagning så är hon SÅ intresserad av att smaka på allt. Men när det sen finns på en tallrik framför henne "ätfärdigt" så då är det inte lika gott. De färdiga sconsen var hon inte alls intresserad av sen. Hon bara smetade ut smöret på byxorna och stolen. Sånt som gör mig irriterad. Jag hatar att städa, alltså verkligen. Speciellt utkletad mat som skall torkas från bordsytor och golv, ja överallt.

Eftersom vi ändå värmt ugnen så tyckte jag att vi kunde ju snabbt göra pizza samtidigt. Jag gjorde degen, kavlade ut. Då beslöt hon sig för att diska så hela hon blev våt. Men det är okej. Det är ju bara vatten. Kläderna kan man hänga på tork. Men att kunna hålla sig till att endast diska utan att plocka grejer hit och dit, hälla ut vatten på golvet, mjöl, mixa med kaffebryggaren . . .  hon hinner med mycket och jag bara skriker nej nej hela tiden tycker jag. Jag torkar upp här och där och överallt.
Så fick hon sleta ut ketchup med en sked, sen skinka. Jag öppnade en burk ananas och hon fick dricka saften ur en mugg. Det var uush, enligt min dotter. Sen såg hon osten och då smakade det gott med nyhyvlad ost. På smörgås äter hon inte ost. Då pizzan kom ur ugnen sa hon nam nam och fick peka ut vilken bit hon skulle äta. Nå åt hon då? Nej, inte alls. En minimal bit skinka, sen började hon smeta ut det på byxorna och kasta på golvet. Jag åt upp pizzabiten.

Vi åkte till biblioteket för att hämta några beställda böcker och få frisk luft. En paus från köket. Det gick bra. Hon gillar biblioteket, eftersom Mamma Mu finns där. Idag fick vi en beställd Mamma Mu bok, så ännu bättre. 
Ute skulle hon bara busa, springa ifrån mig och inte idas stå på benen. Det där är en typisk busgrej att  hänga i armen på mig. Tur att hon är ganska lätt ändå. Men visst väger hon ju 10kg.
Vi lämnade in lite julkort och paket på posten (eller bybutiken då). Vi åkte hem.

Vi åt lunch, var på toa och det var dags för att ta dagsvila. Medan jag plockade undan några grejer i köket så hann hon klä av sig sina byxor, strumpbyxor och blöja OCH kissa i dubbelsängen. Ganska mycket dessutom. Hon som just varit på pottan. Visserligen kom det ju inte mycket i den. Blöjan var torr också. 
Visst är det duktigt att hon vet att hon skall inte kissa i blöjan och visst vet hon att hon skall kissa i pottan. Men i sängen skall man inte kissa. Inte idag igen  . . . Varför kan hon inte förstå det? Ååååååh :(
Då blev jag bara så trött på allt städandet. Jag gav upp för idag. Detta är tredje gången vi byter sängkläder på två dagar. 
Nej, så roligt är det faktiskt inte att byta sängkläder och tvätta. Det är okej, men visst finns det annat jag kunde ägna tiden åt. Jag förstår inte att det finns människor som vill ha städning som arbete. Torka upp efter andra. Jättefint att det finns dom som vill det. Jag vill helst inte.
Lakanen, dynvaren, mitt täcke, påslakan ligger nu på vardagsrumsgolvet. Det får ligga där ett tag. Dessutom behöver väl madrassen torka upp också.

 NU PAUSAR JAG

Tjejen somnade så fint sen i soffan då jag läste ett julbrev vi fick idag. Hon får sova där en timme nu, medan jag pausar vid datorn. 

Jag säger som kråkan "Städa och städa. Får man inte ta en paus nån gång?"
Mamma Mu säger "En paus. Det är väl självklart. Då kan du se på när jag dyker".
Nåväl, nu har jag ingen dykare att se på men kanske några loppisgrupper på Facebook.

Bilden är inte från idag men den passar väl in på kladdtemat.