Underskatta inte en ett-åring

Strömmen bröts idag och var borta i 3,5h. Vi åkte till mormor och morfar för att äta lunch. Tjejen var trött redan då vi åkte och somnade nästan i bilen. Med mat i magen var hon pigg igen och somnade tyvärr inte på vägen hem igen, vilket jag hade hoppats på.
Istället gnällde hon och ville ha min mobil. Okej då, tänkte jag. Du får ju iallafall inte upp knapplåset.
Hon var nöjd och glad lääänge . . . verkligen nöjd och jag började fundera hur det var möjligt. En mobil med knapplås på kan ju inte vara så kul mer än en minut. Då brukar hon ha sett sig mätt på bilden av oss. Nu pekade hon och pratade.
Vi åkte riksväg 8 så jag koncentrerade mig på körningen men kastade ett öga på mobilen och såg att hon hade fram namnlistan. Kvickt knyckte jag av henne mobilen. Hon fick världens gråtattack, såklart. Men jag tänkte ingen fara. Det var ju bara namnlistan framme.
Efter en stund ringer min pappa och undrar vad jag ville. Ingenting ville jag och jag hade heller inte ringt honom. Men tydligen hade min dotter gjort det då hon knaprat på telefonen.
Hemma kollade jag samtalslistan. Hon hade hunnit ringa till sin morfar, mormor och även nr 77771 som jag innerligt hoppas att  ingen har. Jag kan tänka mig att hon då kommit till "number can not be reached". Eftersom det var då hon visade telefonen till mig och lite bekymrat funderade vad det var. Mormor och morfar hade inte svarat, som tur var.
Därtill har hon ännu lyckats spara detta 77771 nummer i min nummerlista. Om hon lyckats radera nåt nummer vet jag inte.
Jag kunde slutligen bara skratta åt det hela. Inte är hon dum ändå. Mobiler är till för att användas och det har hon förstått.
Hädanefter kommer hon dock endast att få använda sin leksaksmobil. Tur i oturen att hon inte slagit 112 också. Det hade kunnat stå oss dyrt.
Väldigt väldigt ledsen blev hon förståss åt att inte få leka med mammas mobil. Men det må va så då. Det är nog glömt nu, för hon sover äntligen.

Vår lilla nyfikna dam