Återbesök

Idag var vi åter till akutmottagningen för kontroll av ögat. Det blir bättre. Idag är ögat halvt öppet och hon kan se med det igen. Så det är ju bra. Det går i rätt riktning. Aerius får vi fortsätta med tills ögat är bra.
Det var inte samma läkare. Denna rikssvenska man var ganska försiktig av sig. Fröken tittade med stora ögon på honom. Men rädd blev hon inte.  Den här skräcken för äldre män tycker jag har avtagit lite också. Men det beror väl på. Herr doktor var tillräckligt ung för att inte kallas farbror, så det hjälpe väl också. Han bara log och var så vänlig.
Tjejen vet vad hon vill och gott minne har hon också. Burken med leksaksdjur pekade hon på. En grej skulle hon bestämt ha idag också, ävenom hon inte fick nån fler spruta. Det blev ett rött kakmått på en spindel.
Sen såg hon vågen vid dörren och pekade på den. Visst, igår vägde vi oss. Men det behövdes inte idag. Hon har ändå så gott minne att hon minns vad som hände igår. Det hade jag inte tänkt mig ännu i denna ålder. Speciellt med tanke på att vissa saker är väldigt svåra att komma ihåg, att inte kasta mat på golvet eller klättra upp på bordet t.ex  Selektivt minne med andra ord.

Efter besöket på akutmottagningen gick vi för säkert femte gången för att kolla om hönsfåglarna var vid ålderdomshemmet. Ibland är dom där i buren, men vi har alltid missat dom. Idag såg vi en liten rödbrun. En annan eller två andra gömde sig i buren.
Så tog vi en kort visit till gammelfarmor för att berätta om att vi idag äntligen sett nåt djur i buren.

Lika så nyfiken som vi