Jättefina par blev de. Jag hade på känn från början att My inte kommer att stanna med nån av de killarna. Så blev det också. Men supersöt är hon My och jag hoppas att hon hittar nån så småningom.
 |
| Therese, Magdalena Graaf programledare, Madelene och My |
Tjejen tjatar just nu om att hon vill se på Mumin och Morran på youtube. Men hon vågar inte se på det egentligen utan gömmer sig bakom pappas rygg eller bakom stolpen till köket. Så kikar hon fram lite då och då. Men ändå ska hon se... jag fattar inte varför?
Det var samma sak med några killar jag hade på dagis en gång. Då Morran kom fram på datorn så satt de och tryckte under databordet. Morran var så hemsk att se på. Men gång på gång skulle de nödvändigtvis se på just den DVDn. Varför, då det finns massor av andra? Varför skall man göra det som man är rädd för?
Jag brukar säga att mamma inte vågar se på Morran. Men då är svaret att pappa nog vågar. Mamma ser helst på Bullerbybarnen. Det är harmoniskt och fint.
Varför man ska göra det man är rädd för? Hörde just en fotograf citera en av sina fotolärare som sagt att man får vara rädd, men man får aldrig vara rädd för att vara rädd. Jag tror att man måste utmana sig själv, balansera på den där gränsen. Känna efter hur långt man klara av att gå, känna efter när det blir för mycket. Jag har en känsla av att jag inte riktigt vågade utmana rädslan tillräckligt som barn - nu tar jag igen det som vuxen i stället. Och det är inte direkt Mårran jag tittar på, men jag har börjat inse att varje gång jag känner mig rädd står jag inför valet att växa lite. Kanske är det samma sak barnen känner av när de vill titta på det som är lite för skrämmande?
SvaraRaderaJa, jag tror att hon vill utmana sig själv och se om hon vågar. "Vågar nog" kan hon säga ibland, fastän hon inte vågar alls.
SvaraRaderaTrots allt så blir ju Morran glad då hon får den hjärtformade snäckan och då är min dotter också nöjd.