En riktigt duktig dam hade jag idag på hvc. Hon var första gången till labben för att ta blodprov i armen. Vi skall få testat ifall hon har gluten-, laktos- eller annan intolerans eller allergi.
Att det finns nåt som heter för bedövningskräm har nog rådgivningen glömt att meddela oss. Sen vänta en timme på att det skall verka tyckte jag var för lång tid. Vi kör utan bedövning och om det inte går så kommer vi igen, tyckte jag.
Två labbtanter och mamma som höll fast och hon yttrade inte ett knyst ens. Inte en spark eller ett slag heller. Tydligen var det jättespännande så hon bara tittade på blodet som droppade ner i rören och labbtanterna. Fyra rör blev det. Sen ett fint plåster med kossor på. Det var hon stolt över.
En rosa liten gummimus blev belöningen. Vi gick genast och visa den för gammelfarmor. Sedan för pappa och sist för mormor ännu.
Ävenom inte tjejen snyftade ett dugg så gjorde mamma det som tyckte att hon var så duktig. Så stolt i mamma hjärtat över min lilla sötnos. Jag som fasat för att hela huset skulle få höra på hennes vrål. Men iofs så har hon ju aldrig gråtit särskilt mycket vid vaccinationer och kortisonsprutan heller. Det var bara på BB då det skulle klämmas blod ur foten. Då vrålade hon kollosalt mycket. Men det tog antagligen mycket mera ont än vad blodprov gör i armen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar